Sjuka apor

Jag skrev ju häromdagen om det här med hur man uppfattar saker och ting. Det är otroligt häftigt att varje människa är individuell och formad av sitt liv, sina erfarenheter och upplevelser och att detta lyser rakt igenom i vår kommunikation med varandra. Nu lyser det nog igenom i fler saker än bara kommunikationen, men ni fattar. 

När jag nu läste Marits inlägg om hur man kommunicerar på internet, så kom jag och tänka på en fyndig och klok teori som jag hörde berättas på mitt jobb. Den kallas sjuka apor-teorin och den går ibland under andra namn, men det är egentligen sekundärt i sammanhanget. 

Teorin går i alla fall ut på att man inte ska lägga över sina sjuka apor på andra. Med det menas att man gärna får må dåligt, och också gärna prata med andra om det. Problematiken är att många tror att man kan lasta över sina bekymmer på den som lyssnar, så att man själv kan gå därifrån med färre apor än man kom dit med. Den stackaren som lyssnade blir då sittande med en stor hög sjuka apor i knät, både sina egna och den andras. Har man otur så kånkar man runt på flera olika människors sjuka apor. Inte så roligt! 

Nåväl, vad ska man då göra? JO. Som medmänniska så ska man naturligtvis fortfarande lyssna. Lyssna och stötta såklart! När diskussionen är avklarad är det bara viktigt att man ser till att man har lämnat tillbaka aporna, som förhoppningsvis blivit lite friskare under samtalet. 

På det sättet hjälps man åt med att lätta på sina vänners apor men man ser till att man inte tyngs ner av deras bekymmer. Man hjälps åt att få aporna friska, helt enkelt. 

Smart, eller hur!