Middagsfoton

I min andra blogg (eller min och min, jag skriver i den tillsammans med fem andra matglada ladies) finns nu bilder från vår senaste sammankomst. Varning för läskande goda rätter! Länken finner du här till höger--->

Bifogar foton på Susannes blommor som jag tog under middagen...

Felvänd!?

Jag är liksom vilse i veckan. Igår kändes det som torsdag hela dagen. Idag känns det som fredag. Hömm.. Lite förvirrande är det allt. Hur gör man för att bli av med det syndromet undrar vän av ordning?

Lägesrapport

I perioder är det svårare att hinna skriva saker här. Det är väl inte hela världen men, tråkigt ändå. Vad är det då som tar upp min tid? Jo ni förstår att jag har fått lite mer att göra på mitt jobb, det betyder att jag faktiskt förtjänar min lön på riktigt nu. Känns göttans gött.
Det kollas på hus till höger och vänster och bort och fram. Det är hemskt roligt men svårt och jobbigt med besvikelser, när husen inte når upp till förväntningar eller när man inser att det inte kommer fungera ekonomiskt. Jag har inte hunnit träna nästan alls, det där igångsättandet efter sommaren går oerhört segt och jag tänker att jaja, det får väl vara så. Jag tränar när jag hinner och så är det med det.

Tjo fadderittan....

... HELG!


Have a nice one :)

Hut!

Nej, man får inte särskriva Vänersborg.

Get up, stand up

Har just haft utvärdering med chefen och lönesamtal. Resultat: lite mer roliga uppgifter, kanske inte behöver ha så nedrigt tråkigt mer... Tacksamt vore det.
Om en stund blir det besök på banken. Gustaf och jag ska se om vi kan få lånelöfte, annars kan vi ju lika gärna lägga ner detta med visningar och jakt på det perfekta huset. Dessutom två visningar ikväll igen...

Man hinner inte träna när man springer på visningar. Slutsats: Fet i hus eller fit i lägenhet- det är frågan.
OBS- ännu har ingen av ovanstående statusar uppnåtts.

Dagens paniknivå: överkomlig.

Det är jobbigt att vara lycklig på fritiden och inte veta vart man ska på arbetstid. Jag är kluven ta mig fasen varje dag. Tack ändå till jobbet som har gett mig lite mer att göra. Att känna sig obehövd är det värsta. Att vara osynlig är i princip lika kasst. Och jag som inte känner mig som nån osynlig person.. Det går emot allt jag är, alt jag står för, allt som är jag.

Se mig hör mig känn mig.

 Jag tror det svajar i min själ.

Onsdag

Idag är det onsdag. Det är liksom en dag mitt i veckan och när lunchen kommer har man gjort halva arbetsveckan. Gött säger vissa, snark säger jag.

Det är också onsdagen som är lill-lördag. Då kan man gå ut och svinga sina lurviga om man vill. Det är det många som gör skulle jag tro, även om en del på eget bevåg och utan att be om lov har flyttat lill-lördag till torsdagar. Det tycker jag är väldigt ohyvens, framförallt om man tänker sig att man bedriver lill-lördag på torsdag och andra på onsdag. Man kan väl för sjutton gubbar synka detta? Nu har jag inget emot andras fylla och villa, party on säger jag, men var då så snäll och gå inte förbi mitt hus när du går till krogen. Och om du ändå tänker att det är den smartaste vägen så skulle jag vilja framföra ett vänligt önskemål om att man väl åtminstone kan låta bli att vråla så infernaliskt när man går förbi.

Detta är något som jag gärna skulle vilja ta ett snack om med den där grabben som brukar vråla/ skråla/ sjunga/ slåss/ bråka/ hotas/ skratta utanför mitt sovrumsfönster. Ursäkta mig här va, men det är inte han som vaknar upp ur sin skönhetssömn av ett illvrål, följt av ljudet av en krossad flaska samtidigt som hunden far upp i en satans fart och sätter igång en vaktparad som skulle få halva Drottningholm att baxna.

Fan tro't, men ingen träningsvärk på jorden kan få mig att ligga kvar i sängen, utan upp åker jag i sittande ställning med ett förvirrat uttryck i ögonen och en fågelholk till mun samtidigt som jag försöker komma på var jag är, vem jag är samt hur det kan komma sig att jag gick och la mig i lugna lilla Skövde i min tysta lilla lägenhet, men vaknar mitt i ett inbördeskrig.

Sekunden efter detta sätter även jag igång och vråla på hunden att han för helvete ska hålla käften och gå och lägga sig igen, varpå han blir lika förvånad som jag över att han är uppe och gapar mitt i natten, och tassar tillbaka till sängen där han lägger sig ihoprullad till en falukorv i mitt knäveck och snarkar högt. Den fulla killen har gått för längesen och kvar finns bara jag och garanterat blev jag kissnödig mitt i detta.

Vem var det som myntade uttrycket "god" natt? Du visste inte vad du pratade om.

Okej. Jag kan ha överdrivit lite. Lite alltså.

Lästips

Jag säger bara fredrik.cafe.se.

Och jag fick en fin present

Igår var det en rätt seg dag. Vädret var sådär och det gör ju sitt. På kvällen gick jag, Jimmy och Kleen på Body Combat på gymmet och slogs så det stod härliga till. Eller ja.. jag kan inte påstå att konditionen har hållit i sig över sommaren, inte musklerna heller... men ingen kan säga att jag inte kämpade!

Efter gymmet kikade A-K förbi, vi tjötade lite skit innan det var dags för henne att bege sig hemåt och Malte och jag var inte sämre polare än att vi kunde följa henne en bit på vägen. När allting lugnat ner sig och Malte och jag äntligen klev innanför dörren, och jag skulle få ta den där välbehövliga duschen som man förjänar efter att ha varit på gymmet, så ringde min fina Gustaf och berättade att han nu befann sig i Svea Rike. Välkommen sa jag. När dagsrapporter var avlagda lade vi på och jag tog min dusch, bytte lakan och kramades med min lille gris, Malte.

Jag hann  lagom lägga mig i sängen och börja läsa en bok innan G berättade att han var hemma. Då var det bara att resa på sig och gå in i lägenheten next door och hoppa i sängen för att sova. Lite komiskt är det ändå att hans säng står max tre-fyra meter från min, och vi bor inte i samma lägenhet.

Döm om min förvåning när den stiliga karln hivar fram en present till mig ur resväskan, jätteglad blev jag för det var en superfin parfym! Nämligen Coco Chanels Mademoiselle, den luktade hemskt gott och jag har redan fått beröm för den idag på jobbet. Jag har en man med utmärkt smak!

Feminine and sexy, young and exciting

Blir det nån ordning tro

Ja det veti fasen. När man kommer tillbaka från semester inser man flera saker:

• Man har gått omkring en hel sommar med en tångruska till frilla
• Man behöver boka sig en klipptid
• Solbrännan trillar av fortare än kvickt
• Det är väldigt mycket jobbigare att träna än det var innan semestern
• Det kommer bli höst snart
• Jag behöver köpa gummistövlar
• Jag har fortfarande inte tvättat bilen
• Sover man till nio så har man försovit sig

Hittills har jag alltså försökt kamma mig, resultat: jag bokade klipptid. Jag har bleknat. Träningen var sketajobbig, jag klarade inte det jag brukar. Det är kallare i luften, man får ha jacka på kvällspromenaden med hunden. Jag blir blöt om fötterna när det regnar. Min bil är svårt smutsig. Jag försov mig idag.

Ja men annars är det prima skinka förstår du. Nu är det bara en stackars halvtimma kvar till lunchen. 

Hejdå, semester

Då var man tillbaks vid skrivbordet, bakom datorn, längst in på kontoret, på andra våningen i Portalen, det stora vita huset, i Gothia Science Park, jämte järnvägen som leder till såväl Stockholm som Göteborg och ännu längre åt båda håll om man så vill.

Allt är som förut innanför jobbets väggar. Jag gör samma saker, ackompanjerat av olika Spotifylistor- för stunden och faktiskt för hela dagen är det Stiko Per Larsson som gäller.

Utanför jobbets väggar är saker inte alls som innan semestern. Nej vet ni vad. Jag är lycklig. Faktiskt. Man får vara det, om ni undrar.Visst var jag ju rätt så jäkla lycklig innan semestern också, men många saker har fallit på plats för lilla mig, många frågetecken har rätats ut. Äntligen finns jag på riktigt, inte bara i skymundan eller när det passar. Äntligen är sikten klar. Och jag behöver inte akta mig för att trampa på ömma tår som jag inte vet finns. Jag vet vart några av dom sitter nu, och det underlättar. Nu vågar jag gå, nu vet jag vart jag ska sätta ner fötterna.

Så det så.