Hejdå, semester

Då var man tillbaks vid skrivbordet, bakom datorn, längst in på kontoret, på andra våningen i Portalen, det stora vita huset, i Gothia Science Park, jämte järnvägen som leder till såväl Stockholm som Göteborg och ännu längre åt båda håll om man så vill.

Allt är som förut innanför jobbets väggar. Jag gör samma saker, ackompanjerat av olika Spotifylistor- för stunden och faktiskt för hela dagen är det Stiko Per Larsson som gäller.

Utanför jobbets väggar är saker inte alls som innan semestern. Nej vet ni vad. Jag är lycklig. Faktiskt. Man får vara det, om ni undrar.Visst var jag ju rätt så jäkla lycklig innan semestern också, men många saker har fallit på plats för lilla mig, många frågetecken har rätats ut. Äntligen finns jag på riktigt, inte bara i skymundan eller när det passar. Äntligen är sikten klar. Och jag behöver inte akta mig för att trampa på ömma tår som jag inte vet finns. Jag vet vart några av dom sitter nu, och det underlättar. Nu vågar jag gå, nu vet jag vart jag ska sätta ner fötterna.

Så det så.