Man blir så hungrig

När man kikar på bilder med mat, så blir man hungrig. Imorse träffade halvåttagänget en journalist för Skövde Nyheter, och det ska skrivas om oss i den i veckan. Vi fick order om att se till att alla middagars bilder fanns på bloggen, och nu gör dom också det. Kika gärna in på länken som du ser här till höger, halvatta.blogspot.com.

Have it good

Häromdan hörde jag nån som sa Have it good istället för ha det bra. Fy vad fult tänkte jag. Nu när jag gav en kollega en hejdåkram för att dennes semester hade anlänt, hörde jag mig själv säga: Have it good. Vad hände?

Jag har förpassats till språkmissbrukarnas helvete, där särskrivningar är heligt, där svengelskan rockar och felstavningar fetäger! Du vet, där människor är svarta i truten av för fula ord och öronen ramlar av, som på van Gogh för att de inte tål att höra mer skit! Det är i landet där man inte behöver kunna skilja på de och dem utan blandar dessa såsom tandkräm blandas med vatten i din snedtandiga käft om kvällarna, eller ersätts med ett kort och gott: dom. Vik hädan sa jag, tackar sa de som inte vet när man använder vilket ord... (Inget ont mot dyslektiker och annat, jag är lika kass på matte som någon annan är på att stava, så vill någon blogga om mina dåliga sifferkunskaper så ställer jag ödmjukt upp!)

Men om ett par timmar är det semester! Vädret hyllar denna stora dag med ett kraftigt ösregn och ett bakomliggande solsken och jag firar med en stor kopp kaffe och en liten kaka till. Om ca 2,5 timme checkar jag ut från IDC, andra våningen i Portalen mitt i Gothia Science Park och tar min dator under armen och säger, good to see you semester, nu ska vi have it good du och jag.


Nu ska jag ge er ett musiktips tänkte jag. Gillar du Winnerbäck och annan svensk "vispop", då tycker jag att du ska ge Stiko Per Larsson en chans. Kolla in denna video! Jag blir så glad nu när det funkar att lägga upp filmer igen..

Och nu skiner solen...

Planera ihjäl sig

Jag kommer dö av planering.

Jag FATTAR inte varför det alltid är så mycket som ska göras! Det är examensfest, bröllop, möhippa, planering av genomföranden, åkanden till olika ställen, andra människor att anpassa sig till, hunden, päronen, besök... Massor av roliga saker men... ska man inte vila på semestern? Ändå har jag ändå inte planerat klart. Jag måste spendera tid i Lerum!!! Jag vill så mycket hela tiden, det kan ju aldrig vara hälsosamt. Även om jag förmodligen har det roligaste livet i världen :) I sista änden ska man nog vara glad att man har saker att göra och folk att umgås med, hellre det än ensamhet. Och en och annan spontanitet lär detr bli denna semestern ändå.

Jag har så fina vänner och så har jag ju Gustaf, mamma, pappa, Victor, Sigrid, Malte, Heta Agneta och gud vet vem mer. Jag har det bra.


Färdigklagat!

Inget kasst som inte för något bra med sig...

Eftermiddagsfika på jobbet. Det vankas semester...

Saker man uppskattar

Igår när jag kom hem från jobbet så var jag precis stentrött. Jag sov lite middag, men blev väckt av att grannen Malin och jag skulle ordna lite styrelseprylar till vår förening. Det var snabbt avklarat och när det var gjort var det dags för tvätt. Just då kan jag inte påstå att jag uppskattade tanken på att tvätta, men har man spenderat en vecka i ett tält på en festival så kan jag lova att man uppskattar det något mer efteråt... jag fick undan allt jag ville, och dessutom fick jag hjälp av en himla redig hjälpreda, det vill säga Sigrid. 

Hon verkar tycka att det är jätteroligt att tvätta och inte mig emot, jag tycker också att det är mycket roligare när hon är med. Hennes snälla pappa hade gjort rabarberpaj så det åt vi också, konstigt att jag långsamt håller på att förvandlas till en boll, jag gör inget annat än att äter. Men men, det ska va gött å leva, annars kan det kvetta. Sista delen av kvällen spenderades med att fixa diverse saker, och det var väldigt bra. Ibland behöver man liksom bara fixa. 

Jag uppskattar tanken på semester. Jag hoppas att den blir kul, bra, vilsam, positiv liksom. Jag längtar. Jag längtar också efter Malte, men honom ska jag hämta hem imorn, så då behöver jag inte längta mer. Det ser jag fram emot. Älskade lilla prins. 

Du säger väl till om jag ska gå

Ibland kan jag fascineras över hur mycket det ryms i en hjärna. Eller i min hjärna då alltså. Fast också i er andras! (Jag vet nog att ni är ett par stycken som smyger runt här, jag vet inte vilka eftersom ni inte kommenterar, men jag tvivlar på att statistiken ljuger! Alltså kan jag tänka mig att fascineras över era hjärnor med, samt er vars hjärnor jag vet läser mina virriga ord.)

Hur som. Livet är som en berg-och-dalbana... bergochdalvana... och det finns så himla mycket som påverkar. Det som drar ner mig på dagen drar också ner mig på kvällen. Det som drar ner mig på kvällen gör att jag sover sämre. Sover jag dåligt blir min dag sämre. Är det tvärtom, att allting är bra, då har man med sig den positiva känslan och neråtsången kommer per automatik lite längre bort, de mörka hålen är lättare att undvika. 

Det värsta jag vet är att 1, vara i vägen och 2, att inte veta vad som väntas av mig. Visst är det märkligt. Det är två saker som är totalt beroende av vad andra människor tycker och tänker. Kontenta: jag är dålig på att sätta mig själv först. Inte för att jag vantrivs, jag gillar att ta hand om andra och att se till att folk är glada, men det är ju dumt att glömma bort att jag också är en person, en egen person liksom. Det märkliga är att jag egentligen bara har dessa två issues när det är någon speciell det hela handlar om. Är det ett nytt gäng människor är jag mig själv bara, sällan nervös, är det gamla vänner likaså, blandad kompott stör mig inte heller. Olika människor påverkar väl den där berömda hjärnan på olika vis, typ. 

Igår kände jag att jag behövde trycka på stopp, paus och bromsa lite. Hela förra veckan var fylld med intryck, festival är ett jobbigt leverne även om man inte dricker hela tiden ska ni veta. Det var också oerhört mycket längtan och saknad, min fina fina Gustaf som värkte i hjärtat på mig och det var jobbigare än jag nånsin kunde tro. Jag som är så självständig på många sätt- dock inte alla har jag just konstaterat.. men.. ja, ändå. 

Jag bestämde mig i alla fall för att åka och handla mat, laga den med musik högt i högtalarna i vardagsrummet, dansa runt som jag ville, diska och fundera, äta min mat med musiken fortfarande på och tv:n likaså, dock utan ljud :) Vid strax efter nio knallade jag över till lägenheten vägg i vägg och var där en stund tills det blev läggdags, då jag gick hem igen och lyssnade på musik sittandes i sängen men hela hjärnan fylld av ord och känslor och virrvarr. Sängen står mitt i rummet nu eftersom en firma ska fixa med elementen i veckan så antagligen såg jag ut som en karaktär i en skräckfilm, men skit i det. Ibland behöver man sortera in sina ord och tankar så att dom blir förståeliga, det underlättar massor. 

Det jag kom fram till är att det är helt okej. Jag kan få tro att jag har gjort fel när jag inte har det, jag kan få tro att nånting har blivit förstört när det inte har det och det kan få spöka på som det vill i min hjärna, för det jag har lärt mig av livet hittills är att spökena just är inne i min skalle och existerar inte i din. När jag börjar tro att något är så som det inte är, kan jag i de allra flesta fall tänka att nej, så är det inte, om en stund kommer du att bli motbevisad. Och har du gjort något fel så kommer du att få reda på det. Kvarstår tvekan så kan du alltid fråga. Tills dess: släpp det. Svårare är det inte. 

Grej of the day: att komma underfund med sig själv.

... Se mig, sa jag 

Hör mig, sa jag 

Känn mig 

Det måste ut för att hitta in 

Jag tror det svajar i min själ 

Det måste ut för att hitta in ...

Ost och skräckfilmer

Idag åkte Patrik och jag och köpte lunch och tog med till jobbet. Jag beställde kycklingsallad utan champinjoner, med fetaost. Vad fick jag? Det jag beställde, fast med en halvliter pizzaost också! Herregud! Jag fick peta bort massor! Hade för mig att det var sallad jag beställt men jag kan ju ha haft fel...
Vi kom tillbaka hit till jobbet med maten, vi är inte många som arbetar nu, så den lilla styrkans om var här satte på tv:n. Vad fann vi, om inte Nile City! Weiron i ottan, min idol. Hur roligt som helst. När det var klar gick vi över till att prata skräckfilm. Jätteläskigt! Jag ville se alla som jag fick tips om, men jag vågar inte själv. Som tur är så fick jag en hel lista av en tjej från ett annat bolag här, så jag kan spara den och se filmerna när det passar bra... Från Gustaf fick jag ett blankt tvärnej, inte lönt att försöka tjöta där! Nepp, jag får styra själv här! (Krille!?)

Eventuellt ser man ut såhär om man kollar på skräckfilm. #Understimulerad.

djupt andetag

Jag har varit tillbaka på jobbet sedan strax efter åtta imorse. De gråa håren har redan börjat kika ut under alla lager av färg på mitt huvud, jag känner hur de växer i ilfart och gör allt för att förstöra min glädje och lycka över saker som inte har det minsta med detta stället att göra.

... In storms and rain

It's hard to light a candle ...