Hur som. Livet är som en berg-och-dalbana... bergochdalvana... och det finns så himla mycket som påverkar. Det som drar ner mig på dagen drar också ner mig på kvällen. Det som drar ner mig på kvällen gör att jag sover sämre. Sover jag dåligt blir min dag sämre. Är det tvärtom, att allting är bra, då har man med sig den positiva känslan och neråtsången kommer per automatik lite längre bort, de mörka hålen är lättare att undvika.
Det värsta jag vet är att 1, vara i vägen och 2, att inte veta vad som väntas av mig. Visst är det märkligt. Det är två saker som är totalt beroende av vad andra människor tycker och tänker. Kontenta: jag är dålig på att sätta mig själv först. Inte för att jag vantrivs, jag gillar att ta hand om andra och att se till att folk är glada, men det är ju dumt att glömma bort att jag också är en person, en egen person liksom. Det märkliga är att jag egentligen bara har dessa två issues när det är någon speciell det hela handlar om. Är det ett nytt gäng människor är jag mig själv bara, sällan nervös, är det gamla vänner likaså, blandad kompott stör mig inte heller. Olika människor påverkar väl den där berömda hjärnan på olika vis, typ.
Igår kände jag att jag behövde trycka på stopp, paus och bromsa lite. Hela förra veckan var fylld med intryck, festival är ett jobbigt leverne även om man inte dricker hela tiden ska ni veta. Det var också oerhört mycket längtan och saknad, min fina fina Gustaf som värkte i hjärtat på mig och det var jobbigare än jag nånsin kunde tro. Jag som är så självständig på många sätt- dock inte alla har jag just konstaterat.. men.. ja, ändå.
Jag bestämde mig i alla fall för att åka och handla mat, laga den med musik högt i högtalarna i vardagsrummet, dansa runt som jag ville, diska och fundera, äta min mat med musiken fortfarande på och tv:n likaså, dock utan ljud :) Vid strax efter nio knallade jag över till lägenheten vägg i vägg och var där en stund tills det blev läggdags, då jag gick hem igen och lyssnade på musik sittandes i sängen men hela hjärnan fylld av ord och känslor och virrvarr. Sängen står mitt i rummet nu eftersom en firma ska fixa med elementen i veckan så antagligen såg jag ut som en karaktär i en skräckfilm, men skit i det. Ibland behöver man sortera in sina ord och tankar så att dom blir förståeliga, det underlättar massor.
Det jag kom fram till är att det är helt okej. Jag kan få tro att jag har gjort fel när jag inte har det, jag kan få tro att nånting har blivit förstört när det inte har det och det kan få spöka på som det vill i min hjärna, för det jag har lärt mig av livet hittills är att spökena just är inne i min skalle och existerar inte i din. När jag börjar tro att något är så som det inte är, kan jag i de allra flesta fall tänka att nej, så är det inte, om en stund kommer du att bli motbevisad. Och har du gjort något fel så kommer du att få reda på det. Kvarstår tvekan så kan du alltid fråga. Tills dess: släpp det. Svårare är det inte.
Grej of the day: att komma underfund med sig själv.
... Se mig, sa jag
Hör mig, sa jag Känn mig
Det måste ut för att hitta in
Jag tror det svajar i min själ
Det måste ut för att hitta in ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar