tisdag 13 mars 2012

Något snurrar i min hjärna

Det är något som har hänt. De senaste dagarna har jag varit lite märklig i kroppen och hjärnan fokuserad på ovanliga ting. Samtalen mellan mig och min sambo har ändrats delvis, vissa samtal är liksom ännu mer djupa och mer framåt i livet. Framtid och sådär.
Jag älskar människan vansinnigt och vill ju dela mitt liv med honom. Men nånstans har jag nog levt väldigt mycket här och nu, inser jag nu. Det ploppar ut ungar och avlas kors och tvärs, och här sitter jag. Jag som sa till min mamma att tänk för fan inte på mig när det gäller vuxenliv och ungar, jag kommer inte träffa någon som duger och om jag gör det så dröjer det. Satsa på min brorsa istället, han kommer hinna före. Vänta inte på mig. Ja, och sedan träffades jag och Gustaf, huset köptes, familjen bildades av de komponenter vi hade och det var det ta mig fan ingen som väntade sig.
Sen insåg jag att jag skrämdes av min käre sambos panik varje månad. Han var livrädd för att det skulle finnas en bulle i ugnen varenda gång. Vi pratade om det och han sa jag vill, men inte än. Jag sa nej, inte jag heller. I helgen avtog hans panik. Han var inte alls rädd för att jag skulle bli på tjocken. Inte jag heller visade det sig. Märkligt va. Hur man kan komma på sådär rakt av att vi ska leva ihop resten av våra liv, trots att vi liksom redan vetat det? Det blev plötsligt ännu mer verkligt och ännu mer självklart, fast det ju egentligen varit det hela tiden. Det var ju till exempel därför vi köpte huset. Hur som helst, jag golvades av insikten. Fast på ett bra sätt.

För att vara tydlig så är det alltså preventivmedel som gäller om någon undrar. Det är bara tanken på vad som kan hända som inte längre skrämmer mig (lika mycket) och jag som har installerat ett förstadie till en biologisk klocka. Jag har inte riktigt full funktionalitet i den än, kan man säga :)

Nu har han i alla fall åkt till Sälen, karlsloken, och är där resten av veckan med sin familj, och jag ska spendera tid med min hund, med mig själv och med mina tankar. Kanske får denna lille vän också vara med i mitt funderande över livet.


2 kommentarer:

  1. Jag är så glad för din skull Carro!

    Plötsligt händer det, som de säger i reklamen.

    SvaraRadera
  2. Hmmm, och jag som hoppades på att bli faster/moster/farbror/morbror (välj vilket du föredrar) inom kort...
    Jaja, då sket DET sig!!! :(
    *torkar en tår från min skrynkliga kind*

    SvaraRadera