Jag färgar håret. Och ena armen. Och halsen. Och örona. Som vanligt alltså!
Hursomhelst så kom jag och tänka på en sak när jag stod där framför spegeln med färg uppe å nere å bort å fram. Att färga håret kan liva upp vad som helst! Surgubbar och surkärringar, börja färga håret! Man ser rolig ut under tiden, och man blir snygg efteråt, vilket är en jättebra humörhöjare. Sen bjuder man ju dem man har omkring sig på ett gott skratt när man som bäst färgar, man är inte tvålfager precis under själva processen.
Idag blir grej of the day positivitet.
Nu ska jag banne mig göra en ansiktsmask medans färgen verkar klart. Och ja, det blir svartbrunt som vanligt. Efter ju ska det bli rött tror jag. Ilsket randigt och rött. Det ni. Som förra året.
Fast ibland, när man tror att man ska blir snygg efteråt, då blir man grön istället. Eller lila. Eller orange. Men så får man ju sig ett gott skratt till istället. Om man inte börjar lipa. vilket är ganska onödigt. Det hjälper ju liksom inte.
SvaraRaderaEller också tittar den samma fula och feta tanten tillbaka på en i spegeln, fast med flammigt och fult färgat hår för att man var för SNÅL för att köpa TVÅ paket...!!!
SvaraRaderaMen för all del, jag är glad i alla fall, jag!:-D
Kram.