Det känns skit att inte ha vårdat alla kompisrelationer denna höst. Dom andra som jobbar mycket är på samma nivå, de förstår och misshandlar relationen lika mycket, men de som inte jobbar såhär kan omöjligt förstå. Då framstår man som en dålig vän och det är säkert möjligt, trots att jag vet att jag inte är så himla hemsk ändå. I mitt fall är det jobbet och hunden som gör att jag är upptagen, för andra kan det vara andra faktorer som spelar in. Jag orkar inte vara arg på någon för att läget är som det är, jag biter ihop och klarar mig. Jag hoppas att man kan tänka sig in i någon annans situation och ha förståelse. Lösningsfokusera.
Jag uppskattar ändå min ensamhet. Hade jag inte gjort det så hade jag dött. Utan den hade jag aldrig orkat hålla tempot, även om sociala sammanhang också genererar kraft. Ibland måste man få välja själv, vilket man mår bäst av. Ingen kommer tacka en för att man gör allting för att vara andra till lags och går in i väggen, man är huvudperson i sitt eget liv och ytterst ansvarig för sitt eget väl och ve.
Man räcker inte alltid till, men man får göra så gott man kan.
Vad klok du är gumman!!!
SvaraRaderaNU vet jag att det är PRECIS så som du säger, men jag önskar att jag hade fattat det "när jag var i din ålder...!"
Numera njuter jag av att få vara själv, laddar mina baterier bäst då! Man orkar inte vara social/bjuda på sig själv om man inte ser till att "bygga upp sig" mellan varven, ingen annan tar ju ansvaret för det, det MÅSTE jag göra själv.
Det finns stunder, dagar, veckor och kanske år då man liksom bara inte hinner, DU är mitt uppe i den tiden nu, en annan är "på väg ut ur det", tack och lov. Må inte dåligt för att du INTE hinner med allt och alla, det bara är så "i din ålder", det går faktiskt över.
Och tills det att det lugnar ner sig, fortsätt att ta hand om dig!
Simma lugnt.
Kram från Tant Marit
Du är klok du med :) Man får ta vad man har och göra vad man kan, eller hur!
SvaraRaderaKramar!
PRECIS så är det ju, men som sagt, ibland önskar man att man hade kommit på det LIIIIIIITe tidigare!
SvaraRaderaPS: frågan är, är världen mogen för en klon av din sort? ;-) Hehe.
Haha antagligen inte, jag orkar ju knappt med mig själv och då är jag ju bara en. Sen skulle jag antagligen babbla ihjäl mina stackars medmänniskor om det fanns en till :)
SvaraRaderaDet var lite så jag menade! Hehe. Jag brukar sucka tungt, jävligt TUNGT, och önska mig en klon, men sedan kommer jag oftast på att NÄ, inte fan står jag ut med en till av MIG, och om inte JAG gör det, hur skall då omgivningen orka?
SvaraRaderaNÄ, vi får kämpa på, tror i vilket fall INTE att tomten håller på med kloner och annat skoj...