I förra veckan vaknade vi av att Malte vankade omkring på natten. Det händer aldrig, han sover alltid hela natten i sin korg. Upp for min sambo och hittar hund och bajs. På hans kinesiska matta... Föga poppis. Någon timme senare vaknar vi av nytt vankande. Hittar samma sak fast lite värre. Hunden är helt enkelt helt paj i kistan. Ut då med honom på promenad, mitt i natten, hem och sova. Somnar, men vaknar av batteriet till brandvarnaren som sätter igång och signalera... Djävulsk natt kan jag säga!
Inatt vaknar jag i flygande fläng av klor mot golvet. Hunden har hunnit förflytta sig max 30 cm och jag ryter att han ska gå och lägga sig. Han lyder och jag flyttar hans korg närmare min säng. Tittar ner efter någon minut, hunden är stel som en pinne och halvligger/ halvsitter och stirrar. Hjälp tänker jag och flyger upp i mörkret, grabbar tag i hunden och rusar ner för trappan, öppnar ytterdörren och flänger på mig foppatofflorna på mina bara fötter. Jackan har jag i handen. Släpper hunden som rusar iväg för lite sprutlackering av snö och jag finner mig själv stående mitt i snöfallet i för korta pyamasbyxor, skevt linne, foppatofflor och bara fötter med jackan i handen. Det var ju bara tio minus så det var ju en passande klädsel.
Idag är jag förkyld och trött. Hunden hoppas jag mår bra inatt, annars får ni nog snart plocka in mig på psyket...
Jag hoppas att ingen såg mig. Haha.
Grej of the day: rosa foppatofflor.
/C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar