Igår var vi på banken och skrev på de sista papprena, och vi blev ägare till vårat 230 kvadrat stora hus. Det första säljaren säger till oss är att flyttstädet har pangat en källarruta, utan att anmäla det till henne, så att hon själv fick upptäcka det när hon skulle inspektera. Hon skällde på firman som ska kontakta oss angående det. Då frågar jag vart det ena fönstrets spröjs är, det sitter i fönstret säger hon, nej svarar jag, det gör det inte. Det syns från gatan så jag var rätt övertygad. Vi åkte förbi häromdagen och då var det borta. En lång suck kommer från den forna ägaren.
Vi får undersöka saken kommer vi överens om. När vi fått nycklar och allt beger vi oss såklart direkt till huset. Vi hittar den spruckna rutan och även det nedramlade spröjset på golvet under det tillhörande fönstret. När vi börjar kika runt lite mer noggrant inser vi att det nog inte har varit mycket till städ i huset alls. Skitiga fönster, sminkrester i badrumsskåp, smutsiga skåp och kylskåp, skoavtryck på golven. Orengjorda duschmunstycken och jag minns inte ens allt. Onöjd.
Mitt i den stora lyckan över att befinna sig i vårt fina hus, kom besvikelsen som ett brev på posten. Naturligtvis ska de ju åtgärda problemen men i min rosaluddiga värld blev det något av ett åskmoln. Jävla städfirma!
Grej of the day: Mitt nya kök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar