Med gråa skallar i en buss

Jag har varit i Paris.

Det hela började sent på Julafton när mamma och pappa och mormor satt och pratade om den där Paris-resan som de skulle genomföra under våren. Jag lyssnade en stund och konstaterade efter en snabb överläggning att: Jag hänger med! Sagt och gjort, biljetter bokades, pengar växlades och fickpluntan åkte fram. Pappas rygga lokaliserades. Passet dammades av. Dagen för avfärd närmade sig.

Som bekant har jag det lite jobbigt på jobbet just nu, så för mig kunde detta inte komma mer lägligt. Hur som helst, tidigt på måndagen den 16 maj entrade vi en buss på Nils Ericssonterminalen med väskor och allt. Det var göteborska i luften, det var gråa skallar överallt. Jag var yngst. En tjej var 28, men hon var lillgammal och ganska märklig om än snäll och trevlig, så hon räknades inte tyckte jag. Resterande resenärer var omkring 40 år äldre. Nu spelar ju inte ålder någon större roll för ens personlighet, de flesta var skojfriska och muntra med nära till skrattet, men i vissa fall åker mungiporna ner i samma takt som åren passerar. Han som satt bakom mamma och mormor, som i sin tur satt bakom pappa och mig, var en riktig outbildad men självutnämnd polisinspektör som noga höll koll på att man faktiskt flyttade de rätta två sätena framåt varje dag, och att man gick på och av bussen i rätt trappa. Ni kan ju förställa er katastrofen om man skulle råka gå av på fel! Himla tur att vi hade med oss folk som höll reda på oss och våra på- och avstigningar. Det hela hade ju lätt kunnat sluta med katastrof.

Vi åkte med Janne som chaufför, han var mannen med Versacebrillor och strumpor i sandalerna, stenkoll på vägen och mästare på att packa effektivt i lastutrymmena. Med oss hade vi också Gunilla, vår guide. Gunilla var en klok kvinna må ni veta! Hon hade sin röda halsduk och sitt blonda hår innanför vilket hon hade en hjärna fylld med språkliga, geografiska, musikaliska, humoristiska och småjävliga tankar, kunskaper och yttranden. Gunilla guidade oss genom Sverige, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike och definitivt i Paris. Hon berättade hur toalettsystem fungerade, hon kunde vartenda ett på varje stopp vi gjorde, hon berättade hur man skulle köa för att få betala sin mat på rastställena och såg helt enkelt till att resenärerna inte sprang bort sig alldeles. Vilket säkerligen har hänt fler än en gång…

Vi tog oss genom Sverige, med stopp för frukost på Hallandsåsen. Därefter tutade vi genom Europa med sovstopp i Bremen innan vi anlände till världens vackraste stad: Paris. Nedanför Montmarte bodde vi, på samma gata som det världsberömda Moulin Rouge. Där fanns allt möjligt! Transvestiter, restauranger, turistshoppar, sexbutiker, konstnärer, mataffärer, porrklubbar, och återigen restauranger.

Paris är en gigantisk stad. Många byggnader är också gigantiska och sannerligen en del gator också. Eiffeltornets översta våning som man kan besök är hela 273 m högt (I was there!), Louvrens sidor mäter omkring 700 meter och har både vånings-parkeringsgarage under jorden och tillhörande shoppingcenter (Vi var aldrig inne på Louvren med anledning av att det var för kort tid planerad till det enligt oss, så vi bestämde oss för att hoppa över alla museibesök som man kunde åka med på. Även Versailles och Musee DÓrsay var möjliga att besöka. Rätt stora byggnader det med…). Den stora avenyn mellan place de la Concorde och Triumfbågen, Champs Elysées, är knappt två kilometer lång och hela 70 meter bred. Det ni!

Utöver att titta på sakers storlek funderade vi även på hur saker luktade. Det kunde man exempelvis göra genom ett besök på parfymmuseet (ooopps, ett museumbesökte vi visst) Fragonard, där man kunde köpa fina dofter och titta på hur man tillverkar parfym. Jag köpte en som jag gillar skarpt!
Om man gillar doften av vin så kunde man besöka ett vinmuseum (hmm, ett museum till…) och där kunde man också få gå på vinprovning. Det gjorde vi, man fick skölja och greja och dricka med, yum.

Ville man titta på spektakel så gick det också bra, till exempel fanns det gott om det på La Bonne Franquette, där man fick dricka Kir, vin, vatten och juice i omåttliga mängder och allt ingick i priset. Jag höll på att bli bortgift av kyparen och hans bror, pianospelaren. Fick till och med visitkort och fick dansa vals på scenen, konstant påfyllning i mitt glas och en mick framför munnen när jag minst anade det.
Som att inte det var nog så bevittnade vi en jättebra transvestitshow med den snygga Frances-K, eller Francis som han hette när han serverade oss mat i vanliga kläder några kvällar innan.
Sist men inte minst fanns ju också Moulin Rouge. Vilken show, vilken show. Två timmars konstant ös, dans, akrobatik, buktalare, jonglör, shetlandsponnies, en hund, ormar, nakna tuttar och stringtrosor. Och Champagne förstås!

Ville man shoppa dyrt så var det på Champs Elysées, Lafayette eller Printemps man gick. Där fanss alla dyra märken så som Gucci, Prada, Balenciaga… ville man bo i klass med Madonna och andra stjärnor kunde man välja Ritz. Själva valde vi ju då Hotel Carlton, tror inte Madonna hade gillat det men det gjorde vi!

En dag hade vi picknick på trottoaren under Eiffeltornet, alla i bussen inklusive Gunilla som visste allt om varifrån maten kom och Janne med sina fräsiga brillor. Bussen själv var också med. Ost, korv, baguette, vin, grönsaker och årets hittills godaste jordgubbar. Jättetrevligt och gott!
Montmarte, Sacre Coeur, Luxemburgpalatset, båttur på Seine, och gud vet vad hann vi också med.

På hemvägen övernattade vi i Hannover där vi bjöds på en bautabuffé till såvål middag som frukost. När den sistnämnda var intagen åkte vi mot Sverige och där närmade vi oss resans slut. Jag var nöjd, jag hade fått se vackra saker, ätit god mat, druckit gott (och dyrt!), träffat härliga människor, delat rum med mormor, shottat Jäger ett flertal gånger, och haft det allmänt fantastiskt.

Ja, jag rekommenderar Paris! Foto kommer men inte just nu.

Grej of the day: Rolf.