Hur kan det vara så himla jobbigt... Jag fattar att vi inte ska vara tillsammans, det fungerar inte eftersom vi bråkar, men ändå saknar jag och vill att det ska vara bra. Samtidigt som jag vet att det inte alls vore bra. Bådas känslor svalnar ju av detta som har varit men det spelar ingen roll, det är uppförsbacke. Först måste jag få vara hysterisk, sen ska jag bli rationell. Och amor vincit omnia, my arsle.
I vilket fall så tycker jag mycket om S och det är skönt att inte vara osams. Det är verkligen skönt.
Det är konstigt hur man kan sakna sånt som egenetligen inte är bra för en i långa loppet, och man vet om det, men man saknar det ändå. Människan är en konstig varelse. KRAM!
SvaraRaderaJapp, konstiga är vi allt. Jag vet att du klara det här, det är som en käftsmäll precis som du sa men precis som allt annat går det över. Det här känn som ordbajs på hög nivå haha, du vet ju redan allt detta.
SvaraRaderaAnyway idag blir det en rajd i Textilriket eller var det Tygriket, whatever! Vi tar Foxen och burnar neråt! Kram dude!
A-K