Idag är det onsdag. Det är liksom en dag mitt i veckan och när lunchen kommer har man gjort halva arbetsveckan. Gött säger vissa, snark säger jag.
Det är också onsdagen som är lill-lördag. Då kan man gå ut och svinga sina lurviga om man vill. Det är det många som gör skulle jag tro, även om en del på eget bevåg och utan att be om lov har flyttat lill-lördag till torsdagar. Det tycker jag är väldigt ohyvens, framförallt om man tänker sig att man bedriver lill-lördag på torsdag och andra på onsdag. Man kan väl för sjutton gubbar synka detta? Nu har jag inget emot andras fylla och villa, party on säger jag, men var då så snäll och gå inte förbi mitt hus när du går till krogen. Och om du ändå tänker att det är den smartaste vägen så skulle jag vilja framföra ett vänligt önskemål om att man väl åtminstone kan låta bli att vråla så infernaliskt när man går förbi.
Detta är något som jag gärna skulle vilja ta ett snack om med den där grabben som brukar vråla/ skråla/ sjunga/ slåss/ bråka/ hotas/ skratta utanför mitt sovrumsfönster. Ursäkta mig här va, men det är inte han som vaknar upp ur sin skönhetssömn av ett illvrål, följt av ljudet av en krossad flaska samtidigt som hunden far upp i en satans fart och sätter igång en vaktparad som skulle få halva Drottningholm att baxna.
Fan tro't, men ingen träningsvärk på jorden kan få mig att ligga kvar i sängen, utan upp åker jag i sittande ställning med ett förvirrat uttryck i ögonen och en fågelholk till mun samtidigt som jag försöker komma på var jag är, vem jag är samt hur det kan komma sig att jag gick och la mig i lugna lilla Skövde i min tysta lilla lägenhet, men vaknar mitt i ett inbördeskrig.
Sekunden efter detta sätter även jag igång och vråla på hunden att han för helvete ska hålla käften och gå och lägga sig igen, varpå han blir lika förvånad som jag över att han är uppe och gapar mitt i natten, och tassar tillbaka till sängen där han lägger sig ihoprullad till en falukorv i mitt knäveck och snarkar högt. Den fulla killen har gått för längesen och kvar finns bara jag och garanterat blev jag kissnödig mitt i detta.
Vem var det som myntade uttrycket "god" natt? Du visste inte vad du pratade om.
Okej. Jag kan ha överdrivit lite. Lite alltså.
JAG vet vem som myntade uttrycket "god natt"!
SvaraRaderaSamma fjomp som kom på utrycket "sov gott"...
Sorry, var bara tvungen, det "kom liksom över mig"...